Igår morse packade jag träningsväskan och tog med den till
jobbet för att direkt efter jobbet kunna skynda mig till Sydpoolen och hinna
till ett tidigt pass. I väskan låg bland annat mitt nya pulsband som jag hade
höga förväntningar på.
En halvtimme innan passet skulle börja gick jag från
kontoret. Solen sken och jag tog vägen genom skogen. Läskigt det var! Isig väg
där gruset inte hjälpte något alls och det var väldigt halt överallt. Is i
kombination med ner- och uppförsbackar är ingen höjdare. Jag var väldigt rädd
för att ramla och under den korta vägen ”lyckades” jag halka till minst 5
gånger. Man spänner ju kroppen varje gång man halkar till och jag var lite
orolig för att sträcka någon muskel i låren eller ryggen... Kan isen inte
försvinna nu? Jag vill kunna gå raskt utan att riskera benbrott...
Senast 10 minuter innan klassen var jag tvungen att hämta ut
min klassbiljett, och jag hade inte mer än 2 minuter till godo när jag tryckte
på DELTA-knappen och fick min lapp. Sen skulle jag byta om snabbt, stoppa in
linserna, och för första gången sätta på mig det nya pulsbandet. Jag behövde
inte blöta ner det innan användning (som min gamla) vilket ju redan var ett
plus. Att det lyckades hitta min puls på mindre än 5 sekunder gjorde mig ännu
mer nöjd! Det var länge sedan gamla bältet var bra på att hitta pulsen...
Efter det var det bara frågan om klockan skulle få rätt
information om pulsen under hela passet. Step intervall körde jag och det stod
inte 00 på displayen en enda gång!!! HURRA!!! Det nya pulsbandet verkar vara
lösningen på pulsklocka-problematiken... så skönt!
Snittpulsen låg på 154 och
maxpulsen landade på 176. Så tufft kändes det också. Riktigt jobbigt pass. Inte
nog med att man går upp och ner på en låda hela tiden och lär sig en
koreografi, man ska också stanna upp tre gånger för att köra styrka. Ingen vila
här inte. Hjärtat var verkligen tvungen att jobba hårt, svettet rann och mina
muskler (som jag fortfarande hade träningsvärk i sedan i lördags) blev rejält
trötta. 782 kcal förbrändes och då var träningskvällen inte slut ännu.
PowerYoga väntade där min man gjorde mig sällskap. På denna
klass brukar vi få förslag på fokus vi kan välja under passet och igår valde
jag: Mindfulness. Att verkligen vara där och då och bara fokusera på andningen
och rörelsen och stänga alla andra intryck ute. Kom det några tankar som
försökte störa, släppte jag dem på en gång och det resulterade i ett helt underbart
pass. Jag kände mig väldigt avslappnad och harmonisk både under och efter
klassen. Härligt!
Efter passet satte jag mig i bastun en stund innan jag kände
att jag var redo att avsluta träningskvällen. Sedan väntade bara middag och jag
fyllde en tvättmaskin med träningskläder. Älskar delay-funktionen på
tvättmaskinen. Jag behövde inte hålla mig vaken och vänta för att tvätten
skulle bli klar utan den blev klar precis samtidigt som min väckarklocka ringde
efter en god nattsömn imorse. Perfekt!
Idag blev det ingen träning, jag gick till blodcentralen
istället och gav blod. Det borde alla som kan göra för det är ett så enkelt
sätt att hjälpa någon. Ge blod nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar