Känner mig så peppad

Efter dagens pass på Sydpoolen känner jag mig så grymt taggad inför det nya träningsåret. Jag var på ett riktigt roligt Just Dance med Cilla idag, ett pass som hon kommer att köra nästa termin. Det ser jag verkligen fram emot. Det var så himla roligt. Peppande låtar, olika men enkla koreografier för varje låt så man kan hänga med även om man är där för första gången. Bra fart hela passet igenom. En lite lugnare låt precis i mitten så man hinner hämta andan, för att sedan fortsätta i det grymma tempot passet har. Snittpuls på 160 och maxpuls på 195 säger en hel del om hur mycket fart jag hade i benen, höfterna, överkroppen, armarna... ja, hela kroppen. Och så förbrände jag 833 kcal. Har jag sagt att jag tyckte att det var väldigt roligt också?! ;o)

Kl 12 hade vi stretchat klart efter den härliga dansklassen och några av oss började ta fram stepbräda, stång, viktplattor och hantlar, samt en matta inför nästa pass. 12.30 körde jag BodyPump. Det var tufft efter att inte ha tränat särskilt mycket sedan i september, men det var samtidigt skönt att låta musklerna arbeta. Vi får se hur det kommer att kännas imorgon. Jag kan komma att ha träningsvärk här och var. :o) På detta pass var pulsen inte lika hög som på Just Dance vilket är helt normalt. I snitt slog hjärtat 131 slag i minuten, ändå landade kaloriförbrukningen på 524 kcal som jag är väldigt nöjd med.

Efter passen väntade ett varmt bad och en god lunch hemma. Sedan fortsatte dagen med städning och förberedelser inför morgondagen. Men nu tänker jag bara koppla av resten av kvällen och försöker njuta av jullovet.

Snart är det jullov

I tisdags hade vi slutkritik för det senaste (och höstens sista) projektarbete vilket för flera studio-kamrater betydde också början av jullovet. Men jag (och sju andra blivande exjobbare) har en sista skoluppgift kvar att göra innan jullovet verkligen kan börja. Bookleten till exjobbet som är en sorts förberedelse inför examensarbetet där man formulerar målet för exjobbet, bestämmer frågeställningen och metoden, beskriver kontexten, samt gör en tidsplanering och börjar fundera på vilka material som ska finnas med på slutpresentationen måste skickas in digitalt idag. Lärarna ska läsa igenom den under jullovet för att sedan bestämma om man kan börja sitt examensarbete den 7 januari. Så bookleten är en av förutsättningarna för att man ska kunna göra sitt sista projekt i skolan.

Vi har haft delinlämningar under hösten för att idéerna ska hinna mogna och bearbetas och igår började jag finslipa texten. Men jag tog också en kort paus under gårdagen för att åka och spela lite badminton med maken. Det är så roligt med badminton!!! Jag önskar att vi kunde köra en gång i veckan. Men det är ganska dyrt på kvällstid och på dagtid när det är nästan halva priset jämfört med kväll och helg då är vi oftast i skolan båda två. Men igår kunde vi alltså gå dit på dagen och svettas lite.

Efter en halvtimme önskade både mina skinkor och min höger underarm att jag skulle ha spelat badminton mer regelbundet, för musklerna började bli trötta redan då. Vi fortsatte dock att spela för vi hade många roliga dueller som var sååå spännande!!!

Att hela tiden hålla igång och röra på fötterna är förutsättningen för att hinna de svåra bollarna och också anledningen till att man har ganska hög puls hela tiden. Igår slog hjärtat 171 slag i minuten som mest och snittpulsen var också rätt hög: 152. Kaloriförbrukningen landade på 744 kcal.

Det är så skönt när man vet och känner att man har tränat kroppen. Därför är jag extra ledsen över hur den här hösten (och faktiskt nästan halva året) blivit när det kommer till träningen. Men låt mig återkomma med reflektioner om det gångna träningsåret lite senare.

Träning!

Äntligen var jag och tränade på Sydpoolen. Step var det första passet jag besökte ikväll. Rätt bra musik men ingen jätterolig koreografi och stämningen var inte lika pepp som på Cillas pass. Svettades gjorde jag i alla fall och pulsen var hög som jag hade hoppats: som högst 188, i snitt 152 och kaloriförbrukningen landade på 683 kcal. Vill gärna gå på Step mer ofta, men önskar faktiskt att Cilla skulle ha Step igen. Jag älskar verkligen hennes koreografier och musik och tycker att hon är en väldigt duktig instruktör.

Mindfulnessen med Olli skulle jag dock inte vilja ändra på. Den var så himla bra! Vi inledde med lite yoga där vi jobbade med ryggen och mjukade upp höfterna. Sedan la vi oss ner på rygg, fokuserade på andningen och försökte alltid föra tillbaka våra tankar till andningen om och när de vandrade iväg. Efter en stund började vi scanna av kroppen. Jag slumrade säkert till några gånger under kroppscanningen, men det gjorde inget. När vi skulle komma tillbaka till rummet efter passet mådde jag riktigt bra. Jag har laddat upp med en hel del positiv energi som jag ska försöka behålla och använda resten av denna termin. Slutkritik i projektet har jag på tisdag. Bookleten måste lämnas in på fredag nästa vecka. Sedan väntar ett efterlängtat jullov med nära och kära innan vårterminen drar igång.

Och nu ska jag njuta av ett varmt bad innan jag lägger mig. Känns som att det finns en god chans att jag kan sova gott inatt. ;o)

Inga prickar idag, hoppas jag

Jag räknade med att vara hemma runt kl 14-14:30 förra onsdagen. Därför hade jag bokat in mig på Step och Mindfulness till på kvällen innan jag åkte till Schweiz. Jag har velat gå på Step sedan höstterminen började men har inte kunnat delta en enda gång. Därför såg jag fram emot passet extra mycket. 

Jag kunde dock inte vara med den där gången heller pga att mitt flyg var jätteförsenat. Avboka kunde jag inte heller göra från flygplatsen så antagligen har jag fått två prickar i Actic:s bokningssystem... får jag en till prick inom loppet av en månad, blir jag avstängd från passbokningen och gruppträningen i en månad enligt reglerna. Jag ska se till att slippa det.

Ikväll är jag bokad på samma pass som förra veckan och nu hoppas jag på att verkligen kunna vara med. Idag har jag jobbat hemifrån, så jag har bara en ca 13-minuters promenad till anläggningen. Det borde gå alltså. ;o)

I så fall blir dessa pass de första på väldigt länge. Fast jag rörde på mig två gånger i helgen i alla fall. Först var det 100 minuter med promenad, jogging och spurtar. Snittpulsen låg på 140 och kaloriförbrukningen landade på 965 kcal. Andra gången handlade det om samma motionsform fast lite kortare. 77 minuter blev det med en snittpuls på 136 och 855 förbrända kcal.

Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig av kvällens pass eftersom jag aldrig har kört för denna instruktör, men på Step brukar det vara hög puls, mycket ben och peppande musik. Det hoppas jag på denna onsdag också!

Onsdagen...

... förra veckan skulle jag flyga hem från Zürich. Flyget skulle gå 9.35 och eftersom jag hade varit i Bern, var jag ju tvungen att gå upp tidigt för att hinna med ett tåg till flygplatsen. Snöade hade det gjort i Schweiz dagarna innan och jag var tvungen att byta tåg också, och trots att min erfarenhet sa till mig att tågen ändå skulle vara i tid, bestämde mig för att ta ett tidigare tåg för säkerhets skull.

Prick 7.19 klev jag av tåget på flygplatsen. Enligt tidtabell, förstås. Kunde checka in och börja gå mot gate A83. När jag hade kommit förbi säkerhetskontrollen, såg jag att gaten hade ändrats, så jag gick till den nya gaten. Snart stod det att vi skulle gå till ytterligare en annan gate, då gick jag dit... och när jag väl kom fram stod det att vi skulle vara försenade. 11.15 skulle vi lyfta. Tyckte inte alls om det. Jag var ju förkyld och ville inget annat än att komma hem.

Jag satte mig med datorn och bookleten och försökte utnyttja tiden på bästa möjliga sätt. Sedan fick vi information om att vi skulle bli ytterligare försenade pga snöovädret i Stockholm och ny information skulle komma 13:30... Ytterligare 2 timmar på flygplatsen med andra ord. Batteriet i datorn hade då börjat ladda ur och i Schweiz har de annorlunda eluttag så jag kunde inte ladda det heller... tänkte spela lite i mobilen när jag insåg att laddaren till den (som faktiskt går att använda med schweiziska uttag) låg i min incheckade väska (big mistake). Inget spel alltså. Jag visste ju inte hur länge vi skulle behöva sitta där och vänta och ringa/sms:a ville jag kunna.

Jag tog fram skissboken och skissade lite när de som skulle flyga till Stockholm med ett flyg 12:40 skulle ombokas till ett senare flyg 16:30. Vi skulle bara vänta, fick en vocheure på 13 CHF för att köpa lunch. Inte fick man mycket för det. En pytteliten sallad och en flaska bubbelvatten. Tur att jag hade packat lite smörgåsar inför resan.

14.00 hade vi fortfarande inte fått någon information, då gick några av oss fram till disken och frågade vad som hände. De hoppades fortfarande på att vi skulle kunna åka hem samma dag men tyckte att vi borde förbereda oss mentalt på att det kunde bli övernattning på ett hotell vid flygplatsen om vädret inte blev bättre i Stockholm. Så himla trist! Bara tanken gjorde mig ledsen och uppgiven samtidigt som jag tyckte att det självklart var bättre att de inte flög om det var farligt eller så.

Ny information skulle komma 15:00 och när klockan visade just 15.00 sa en annan passagerare till mig att det då stod att vi skulle få flyga 16:15 och vi skulle boarda vid gate A56. Då visade det sig att vårt flygplan hade landat i Zürich kl 10.00 men kunde inte lyfta pga att det bara var en landningsbana öppen på Arlanda (senare fick jag veta av en av flygvärdinnorna att besättningen var tvungen att sitta kvar på flygplanet under hela tiden för att vi snabbt skulle kunna gå omboard, förbereda flygplanet och lyfta ifall vi fick klartecken från Stockholm... inte roligt för dem heller alltså). Nu satt vi där vid gaten och strax innan vi skulle få gå omboard sa de att vi inte hade fått slottid så vi skulle få vänta ytterligare en stund. Besvikelsen var stor bland passagerare men bara några minuter senare började de plötsligt boarda ändå. Äntligen!

När alla hade satt sig berättade kaptenen att det fortfarande snöade och blåste mycket i Stockholm, samt att banan var hal, men att det absolut inte var så att man inte kunde starta eller landa. Många flyg ställdes in för att de inte skulle ha för många flygplan i luftrummet ovanför Stockholm i detta oväder men att vi nu skulle få flyga hem. 7 timmar för sent, men ändå... Vi hade tur: det finns ca 5-6 flygningar mellan Zürich-Stockholm dagligen och denna onsdag var vi de enda som fick flyga. Gissningsvis berodde det på att de andra flyg hörde till Swiss medan vi hade bokat hos SAS och på Arlanda prioriterade man att få hem SAS-planen.

Hur som helst, vi hade en lugn flygresa, utan några som helst problem. Kaptenen landade väldigt fint, det enda som kändes var att vi fick bromsa ordentligt, men inga konstigheter alls. När jag väl hade fått min väska återstod bara frågan hur jag skulle ta mig hem till Södertälje.

Till Arlanda hade jag åkt med pendeltåg och Upptåget, men när jag nu kom till stationen var alla avgångar med Upptåget inställda. Flygbussar eller taxi rekommenderade de inte heller. Det fick bli Arlanda Express. Det kostade ju extra, men bara efter 5 minuter kom tåget in till stationen och ytterligare 25 minuter senare var vi framme vid Stockholm Central. Tåget kunde köra i 168-170 km/h trots vädret. Otroligt med tanke på att många regionaltåg var man tvungna att ställa in...

På Centralstationen hoppades jag bara att pendeltågen skulle gå. Det gjorde de. Inte enligt tidtabell, med reducerad och oregelbunden trafik, men jag hade tur. 4 minuter efter att jag var framme på plattformen rullade Södertälje-tåget in på spår 14 och ca 40-45 minuter senare (lite långsammare än vanligt) var vi framme i Östertälje där bussarna väntade på att ta oss till Centrum. Kunde inte tro att på bara 1,5 timme skulle jag vara hemma från Arlanda. Jag var riktigt tacksam efter att ha fått sitta 9 timmar på Zürich-flygplats...

Lite träning fick jag också på kvällen. Från Centrum skulle jag gå hem med mina väskor. De låg lite efter med snöröjningen här i stan så det gick inte att dra väskorna. Jag fick bära de båda som på de gamla goda tiderna. Ca 20 kg i ena handen och 10 kg i den andra vandrade jag hem i snön. Det handlade om bara några hundra meter, men rejält svettig och andfådd blev jag... Att avsluta denna långa dag med ett varmt bad var skönt och välbehövligt, måste jag säga ;o).

Vad har hänt sedan det senaste inlägget?

En del eftersom senaste inlägget skrevs för nästan tre veckor sedan. Dålig uppdatering här. :o/

Jag har gått i skolan i alla fall. Och jag har varit där många flera timmar än vad jag egentligen vill tillbringa i skolan. Men projekten har krävt mycket arbete. Dessutom måste jag skriva en booklet inför exjobbet som också kräver många arbetstimmar. Lite har jag jobbat på kontoret och dömt några matcher på helgerna har jag också gjort, men utrymme för träning har inte riktigt funnits.

Vardagsmotion har jag dock satsat på vilket skolan har också hjälpt med. Vi hade flera studiebesök under de här veckorna där vi undersökte några stadsdelar och projekt i Stockholm vilket oftast innebar flera timmars promenad.

Fyllde år gjorde både jag och min älskade make den 24 november. Detta firade vi med familjen. Mamma och pappa var här också. Att de kommer hit en långhelg runt våra födelsedagar har blivit lite av en tradition. Syrran kunde tyvärr inte vara med eftersom någon var tvungen att ta hand om vår ”lillebror” (=hunden), Kófic. Men hon kommer på besök antingen i januari eller februari, så det var lugnt. Med mamma och pappa besökte vi utställningen Body Worlds på Tom Tits Experiment. Och de tyckte att det var jätteintressant. Jag upptäckte också nya saker som jag kanske inte var lika uppmärksam på när jag såg utställning i Köpenhamn för något år sedan.

Förra tisdagen kunde jag äntligen äta sushi på Sushikungen också. Det gjorde jag med Veronica. Vi hade trevligt och åt fantastisk mat:

Sedan dess har det handlat mycket om en förkylning som inte vill låta mig vara... Började med halsont förra onsdagen som övergick i hosta på torsdagen. På torsdagen var jag ändå tvungen att vara i skolan för att göra klart en presentation inför fredagens delkritik. Lång dag i skolan igen. Åkte inte därifrån förrän 18.30. På fredagen försökte jag inte låtsas om förkylningen för att klara av delkritiken och det efterföljande  studiebesöket. Det besöket var jätteintressant men inte bra för min fökylning. Det var väldigt kallt ute och jag frös mycket. Inte bra alls inför den planerade resan till innebandy-VM i Schweiz dit jag åkte på lördagskvällen.

Sov över hos en kompis från gymnasietiden och hans flickvän i Zürich. Vi drack vin till kl 2.30 på natten och pratade en hel del. Det var riktigt trevligt. Promenaden i staden på söndagsförmiddagen likaså. Det gjorde också bra för hostan som inte alls visade sig under tiden. Kom däremot tillbaka när jag satt på tåget på väg till Bern där Ungerns grupp spelade i VM.

Under första matchen kunde jag inte ens heja och skrika eftersom jag tappade min röst. Inför nästa match försökte jag göra allt jag kunde för att kunna heja: tog medicin, halstabletter, drack varmt te och lite hjälpte det faktiskt. Men vad hjälpte mitt hejande när vi mötte guldfavoriterna Sverige? Inte mycket. Killarna åkte på Ungerns största förlust någonsin. Inget som förvånade men det sved ändå.

I Bern bodde jag hos en kompis från tiden när jag själv spelade i landslaget och i tisdags gick vi runt i stan, tittade på en julmarknad och snackade en del innan vi begav oss till hallen för Ungerns sista gruppspelsmatch. Den enda som Ungern egentligen hade någon chans att ta poäng i. Men de första två matcherna måste ha tagit all energi ur killarna för de lyckades inte komma upp i den nivå jag vet att de kan spela. Förlust där också. Tyvärr. Men på läktaren hade vi kul och vi hejade hela tiden vilket också uppmärksammades av Innebandymagazinet.

Bilden är från innebandymagazinet.se

Efter matchen på tisdagskvällen var det dags att packa min resväska eftersom jobbet och skolan väntade i slutet av veckan. Under natten blev jag tyvärr sämre igen, hostan kom tillbaka och näsan rann, men tidigt på onsdagsmorgonen var jag ändå tvungen att påbörja min resa hem till Sverige. Men den resan förtjänar ett eget inlägg.