Jag kom hem till Sverige i onsdags och på kvällen skulle jag
ha gått på Aerobic Dance. Passet flyttade jag dock till fredagen eftersom vi
var bjudna på grillning där både min mans systers och brors familj skulle vara
med och det ville varken min man eller jag missa.
Vi hade en trevlig kväll tillsammans där vi förutom att äta
spelade också lite fotboll. Dennis och jag mot hans bror och systerson. Det
måste ha varit en vacker syn att se mig spela fotboll i klänning och till och
med hamna i spagat när jag räddade en boll... hehe :o) Det var riktigt roligt
att spela!
På torsdagsmorgonen var det sedan dags för något jag visste
skulle bli jobbigt. Att se min vikt svart på vitt på vågen. Jag var beredd på
en så hög siffra som jag aldrig har sett framför mina fötter förut och det var
precis vad jag fick se. Att smälta det har tagit lite tid och det har varit en
av anledningarna till att det har varit tyst här på bloggen. Men nu måste jag
skriva ner denna siffra och göra något åt den. 86,2 kg. Så mycket väger jag till mina 167 cm, dvs jag väger 18-20
kg för mycket :´( Besviken. Arg. Uppgiven. Ledsen. Frustrerad. Så har jag känt
mig sedan torsdagsmorgonen. Hur kunde jag göra så här mot min egen kropp? Och hur kommer
jag att lyckas gå ner så mycket? Det vet jag inte ännu, men jag måste göra
det.
Det som var bra på torsdagen sedan att jag rörde på mig hela
dagen. I hela 8 timmar gick och joggade jag och samtidigt hade jag inte tid att
äta för mycket heller: det blev frukost, lunch och middag, samt två mellanmål.
På fredagen jobbade vi på förmiddagen vilket innebar ytterligare 3 timmar
promenad och jogging. Jag måste fortsätta vara aktiv för det kändes bra!
Mitt enda problem var skavsåren. Jag fick skavsår på insidan
av högerlår och blåsor på 7 olika ställen på fötterna. Det sistnämnda tyder
tyvärr på att det par inomhusskor som jag använde de här dagarna och är ganska
gamla måste ersättas snarast möjligt med ett par som är snällare mot mina
fötter.
Alla skavsår gjorde tyvärr att jag tvingades avboka Aerobic
Dance-passet på fredagen och Sh´bam-klassen idag. Dessutom har jag inte haft möjlighet
att genomföra löpträningsprogrammets testpass på 5 km. Vi får se hur fötterna
mår imorgon och om jag kan köra distanspasset på 70 minuter under söndagen. Jag
hoppas på det!
Sedan måste jag ju sätta upp en målvikt och flera delmål på
vägen. Det låter kanske lätt, men känns riktigt svårt. Jag har känt mig
överviktig så länge att jag inte ens vet vid vilken vikt jag skulle känna mig
nöjd med min kropp. Och jag måste förstås ha en plan också för hur jag ska nå mitt mål...
Kanske kan få lite inspiration från tidningarna som låg på
köksbordet när jag kom hem från Ungern i onsdags.
Jag har öppnat båda och bläddrat igenom dem lite snabbt
sedan bilden togs, men nu kommer jag att läsa dem i lugn och ro.