Onsdagen...

... förra veckan skulle jag flyga hem från Zürich. Flyget skulle gå 9.35 och eftersom jag hade varit i Bern, var jag ju tvungen att gå upp tidigt för att hinna med ett tåg till flygplatsen. Snöade hade det gjort i Schweiz dagarna innan och jag var tvungen att byta tåg också, och trots att min erfarenhet sa till mig att tågen ändå skulle vara i tid, bestämde mig för att ta ett tidigare tåg för säkerhets skull.

Prick 7.19 klev jag av tåget på flygplatsen. Enligt tidtabell, förstås. Kunde checka in och börja gå mot gate A83. När jag hade kommit förbi säkerhetskontrollen, såg jag att gaten hade ändrats, så jag gick till den nya gaten. Snart stod det att vi skulle gå till ytterligare en annan gate, då gick jag dit... och när jag väl kom fram stod det att vi skulle vara försenade. 11.15 skulle vi lyfta. Tyckte inte alls om det. Jag var ju förkyld och ville inget annat än att komma hem.

Jag satte mig med datorn och bookleten och försökte utnyttja tiden på bästa möjliga sätt. Sedan fick vi information om att vi skulle bli ytterligare försenade pga snöovädret i Stockholm och ny information skulle komma 13:30... Ytterligare 2 timmar på flygplatsen med andra ord. Batteriet i datorn hade då börjat ladda ur och i Schweiz har de annorlunda eluttag så jag kunde inte ladda det heller... tänkte spela lite i mobilen när jag insåg att laddaren till den (som faktiskt går att använda med schweiziska uttag) låg i min incheckade väska (big mistake). Inget spel alltså. Jag visste ju inte hur länge vi skulle behöva sitta där och vänta och ringa/sms:a ville jag kunna.

Jag tog fram skissboken och skissade lite när de som skulle flyga till Stockholm med ett flyg 12:40 skulle ombokas till ett senare flyg 16:30. Vi skulle bara vänta, fick en vocheure på 13 CHF för att köpa lunch. Inte fick man mycket för det. En pytteliten sallad och en flaska bubbelvatten. Tur att jag hade packat lite smörgåsar inför resan.

14.00 hade vi fortfarande inte fått någon information, då gick några av oss fram till disken och frågade vad som hände. De hoppades fortfarande på att vi skulle kunna åka hem samma dag men tyckte att vi borde förbereda oss mentalt på att det kunde bli övernattning på ett hotell vid flygplatsen om vädret inte blev bättre i Stockholm. Så himla trist! Bara tanken gjorde mig ledsen och uppgiven samtidigt som jag tyckte att det självklart var bättre att de inte flög om det var farligt eller så.

Ny information skulle komma 15:00 och när klockan visade just 15.00 sa en annan passagerare till mig att det då stod att vi skulle få flyga 16:15 och vi skulle boarda vid gate A56. Då visade det sig att vårt flygplan hade landat i Zürich kl 10.00 men kunde inte lyfta pga att det bara var en landningsbana öppen på Arlanda (senare fick jag veta av en av flygvärdinnorna att besättningen var tvungen att sitta kvar på flygplanet under hela tiden för att vi snabbt skulle kunna gå omboard, förbereda flygplanet och lyfta ifall vi fick klartecken från Stockholm... inte roligt för dem heller alltså). Nu satt vi där vid gaten och strax innan vi skulle få gå omboard sa de att vi inte hade fått slottid så vi skulle få vänta ytterligare en stund. Besvikelsen var stor bland passagerare men bara några minuter senare började de plötsligt boarda ändå. Äntligen!

När alla hade satt sig berättade kaptenen att det fortfarande snöade och blåste mycket i Stockholm, samt att banan var hal, men att det absolut inte var så att man inte kunde starta eller landa. Många flyg ställdes in för att de inte skulle ha för många flygplan i luftrummet ovanför Stockholm i detta oväder men att vi nu skulle få flyga hem. 7 timmar för sent, men ändå... Vi hade tur: det finns ca 5-6 flygningar mellan Zürich-Stockholm dagligen och denna onsdag var vi de enda som fick flyga. Gissningsvis berodde det på att de andra flyg hörde till Swiss medan vi hade bokat hos SAS och på Arlanda prioriterade man att få hem SAS-planen.

Hur som helst, vi hade en lugn flygresa, utan några som helst problem. Kaptenen landade väldigt fint, det enda som kändes var att vi fick bromsa ordentligt, men inga konstigheter alls. När jag väl hade fått min väska återstod bara frågan hur jag skulle ta mig hem till Södertälje.

Till Arlanda hade jag åkt med pendeltåg och Upptåget, men när jag nu kom till stationen var alla avgångar med Upptåget inställda. Flygbussar eller taxi rekommenderade de inte heller. Det fick bli Arlanda Express. Det kostade ju extra, men bara efter 5 minuter kom tåget in till stationen och ytterligare 25 minuter senare var vi framme vid Stockholm Central. Tåget kunde köra i 168-170 km/h trots vädret. Otroligt med tanke på att många regionaltåg var man tvungna att ställa in...

På Centralstationen hoppades jag bara att pendeltågen skulle gå. Det gjorde de. Inte enligt tidtabell, med reducerad och oregelbunden trafik, men jag hade tur. 4 minuter efter att jag var framme på plattformen rullade Södertälje-tåget in på spår 14 och ca 40-45 minuter senare (lite långsammare än vanligt) var vi framme i Östertälje där bussarna väntade på att ta oss till Centrum. Kunde inte tro att på bara 1,5 timme skulle jag vara hemma från Arlanda. Jag var riktigt tacksam efter att ha fått sitta 9 timmar på Zürich-flygplats...

Lite träning fick jag också på kvällen. Från Centrum skulle jag gå hem med mina väskor. De låg lite efter med snöröjningen här i stan så det gick inte att dra väskorna. Jag fick bära de båda som på de gamla goda tiderna. Ca 20 kg i ena handen och 10 kg i den andra vandrade jag hem i snön. Det handlade om bara några hundra meter, men rejält svettig och andfådd blev jag... Att avsluta denna långa dag med ett varmt bad var skönt och välbehövligt, måste jag säga ;o).