söndag 22 juli 2012

Never say never


I det senaste inlägget skrev jag att jag inte trodde att veckans tredje löppass skulle bli av, men man ska tydligen aldrig säga aldrig. Det blev nämligen så att runt klockan 19 blev jag sugen på lite mer träning, och kl 19:38 började jag springa.

Det blev ett distanspass som enligt löpträningsprogrammet skulle bestå av 10 gånger 5 minuter jogging och 1 minut gång. Jag visste alltså att jag skulle springa i minst 60 minuter. Under träningens gång kändes det som att jag kanske skulle hinna springa hela 9 km i solnedgången:


Den andra kilometern gick snabbast (6:08 min) men tyvärr hade jag några kilometer som jag inte lyckades hålla under 7 min/km. Det handlade inte om många sekunder, men tillsammans gjorde de att jag var tvungen att förlänga passet med någon minut. Jag var klar med den 9:e kilometern efter 1 timme, 1 minut och 24 sekunder. Då var det fortfarande 130 meter kvar att promenera hem så totalt blev det 9,13 km på 01:02:41. Måste erkänna att jag kände mig riktigt stolt efter passet. Jag har aldrig sprungit så här långt och tiden var inte så tokig heller.

Snitthastigheten landade på 8,74 km/h (avg. pace 6:51 min/km) men nerför en bro sprang jag i hela 16,5 km/h. Naturligtvis höll jag koll på pulsen också som var 175 som högst och 160 i snitt. Kaloriförbukningen landade på otroliga 939 kcal.

Nu kan jag lägga mig med ett leende på läpparna för jag lyckades genomföra veckans alla löppass. Dessutom var jag på gymmet med mamma och körde 37 minuter på crosstrainern och cykling blev det också med syrran även om den rundan inte blev lika lång som tänkt pga en punktering... Det enda som saknades var lite motion med pappa, men det får bli någon annan gång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar