Hur ska det gå på lördag?

Det är svårt att säga, men efter gårdagens runda runt Årstaviken kan jag inte sätta ribban särskilt högt, känns det som. Hade det inte varit för att jag hade sällskap, skulle jag inte ha klarat av att jogga så länge som jag sedan faktiskt gjorde.

Jag träffade Emilia i Liljeholmen kl 17:30 och vi bestämda oss för att börja med en 8-minuters powerwalk som uppvärmning för att sedan fortsätta med 8 ”intervaller” av 5 minuter jogging och 2 minuter gång innan vi skulle varva ner med en promenad och avsluta med stretch. Vi gick/joggadet motsols längs vattnet och det gick rätt bra till en början.

Men efter några kortare backar kom en lång och jobbig ”kompis” till dem som var tuff att springa uppför. Det gick med hjälp av peppning. Emilia peppade mig och jag peppade både henne och mig själv (det behövdes) och vi tog oss upp till toppen med (tunga) löpsteg. Dock blev min puls väldigt hög så jag var tvungen att be Emilia att gå en kortare sträcka trots att det inte riktigt var dags att gå ännu. Det var nödvändigt för att kunna lugna ner hjärtat och hämta andan.

Efter ungefär en minut kunde vi fortsätta jogga och om jag minns rätt behövde vi sakta ner bara en gång till. Även då efter en backe. Självklart kändes det trist men att jag efter båda gångerna kunde fortsätta jogga gjorde det mentalt mindre jobbigt.

Pga av gångminuterna var snittempot inte jättehögt men det var inte det viktigaste idag och trots att vi inte sprang hela tiden förbrände jag otroliga 892 kcal (maxpuls 181, snittpuls 147). Vi joggade/gick 7,21 km innan det var dags för nedvarvningen som blev 1,24 km lång och ledde oss till bryggan i Liljeholmen där vi stretchade tillsammans.

Efteråt gick vi tillsammans till Tvärbanan där vi försökte ta kort på oss själva. Det visade sig vara rätt så svårt efter passet och när vi såg bilderna kunde vi inte hålla oss för skratt. Ni förstår kanske varför när ni får se resultatet av vår ”fotosession”.