Kämpig morgonpromenad

Igår var det riktigt skönt att vara ute och gå, så jag såg fram emot att ägna en timme åt stavgång innan frukosten även idag.

Tyvärr blev inte upplevelsen lika bra. Det började med att pulsklockan tyckte att min puls borde ligga mellan 133 och 164 under passet för att träning skulle bli optimal. Jag visste att jag inte skulle lyckas hålla mig till de värdena med stavgång. Det störde mig lite, men försökte ignorera det.Dock bestämde jag mig för att ändå försöka ha en medelpuls på 120 slag/minut.

Under promenaden tittade jag ibland på klockan och oftast visade den riktigt låga siffror (112, 114, ibland till och med 106 – jag tittade kanske i fel ögonblick...) trots att jag försökte få fart på benen och trycka ifrån med armarna. Det gjorde att det blev jobbigt mentalt att gå. Dessutom verkar det som att hälkappan på mina walkingskor inte gillas av mina fötter. Jag kände friktion hela tiden och det är verkligen inte kul att gå runt och tänka på att man inte vill få skavsår.

Själva promenaden hade varit trevlig annars. Jag började med att gå mot Södra, sedan gick jag över kanalen innan jag hamnade i Kusens backe. Där gick jag två varv och mötte flera som var ute och gick med stavar. Natuligtvis fanns det de som sprang också.

Efter 2,4 km i skogen gick jag hem. Där kunde jag kolla sammanfattningen av morgonpromenaden som gjorde mig förvånad. Jag hade en högre maxpuls (155) än igår (143) och högre snittpuls (idag: 127, igår: 125) också. Detta gjorde att även kaloriförbrukningen var något högre (idag: 499, igår: 476)...

Vad som gjorde att det kändes som att det inte var lika bra träning som igår kan ha varit farten. Gårdagens maxhastighet var 13,3 km/h, medan jag kom bara upp till 8 km/h denna fredag. Snitthastigheten var också lite snabbare igår (6,5 km/h) än idag (6,2 km/h). Eftersom jag gick ungefär lika länge innebär det att jag gick lite kortare distans idag: 6,52 km jämfört med torsdagens 6,63 km.

Det jag kan konstatera är att man verkligen kan luras. Känslan behöver inte nödvändigtvis stämma överens med verkligheten. Därför är jag extra tacksam för att jag har en pulsklocka som kan vara objektiv och visa mig hur träningen var på riktigt.