Hjärnan vs kroppen

Det blev en fight i sängen i morse. Jag hade ju planerat cirkel och powerwalk för denna lördag men sen kom naturligtvis skolan emellan. Jag hade delkritik igår som betydde att jag hade jobbat jättemycket dagarna innan för att få ner alla mina idéer på papper. Det innebar tyvärr också att efter att jag vaknade kl 6 på torsdsagsmorgon blev det ingen sömn förrän inatt. Det borde inte bli så, under kandidatprogrammet hände det aldrig heller, men under detta fjärde läsår har det tyvärr funnits flera tillfällen när jag var tvungen att skippa sömnen.

Mitt projekt presenterades och kritiserades mellan kl 13-14 igår och det gick bra. Fick intressanta frågor och idéer som kan resultera i ett bättre förslag till slutkritiken den 24 maj. Åh, vad jag längtar tills projektet är slut och sommarlovet börjar! 

Jag måste erkänna att efter att jag hade fått kritik blev det tyvärr svårare och svårare att koncentrera mig på de andras kritik. Ögonlocken blev tyngre för varje minut som gick och vid ett flertal tillfällen blundade jag längre än vanligt. Det såg säkert inte bra ut, men jag kunde inte hjälpa det.

Så när jag kl 17 klev på tunnelbanan kunde jag bara hoppas att jag inte skulle somna och missa Liljeholmen. Det gjorde jag som tur var inte, men på bussen somnade jag på en gång och när jag vaknade i Södertälje kände jag hur trött kroppen var. Jag ville dock inte lägga mig för tidigt för att inte vända på mitt dygn i helgen så jag höll ut till kl 22. Jag slumrade väl till i soffan några gånger, men efter den andra perioden i ishockeymatchen mellan Sverige och Norge var det verkligen dags att bege mig till sovrummet.

Jag sov djupt inatt, men när jag vaknade någon gång mellan 8 och 9 i morse kände jag mig fortfarande trött. Hjärnan sa till mig att jag borde träna för jag hade suttit jättemycket med modellbygget och framför datorn de senaste dagarna och kroppen skulle behöva lite motion, men kroppen ville inte hålla med. Orkeslös som jag var ville den inte utsätta mig för pulshöjande övningar och tuffa styrkestationer. Hjärnan fortsatte dock insistera på att gå och träna eftersom det ju brukar kännas så bra efteråt och det har blivit en vana att gå och träna på lördagar. Men kroppen tyckte inte likadant och med den lilla kraft den lyckades samla ihop styrde den min hand mot mobilen och fick mig att avboka passet. Det var en tuff kamp, men till slut var jag tvungen att låta kroppen få sin vilja igenom och det har blivit en lugn förmiddag här hemma.

Hur det blir med powerwalk:en vet jag inte än. Jag skulle behöva handla lite grejer så jag kanske går till affären som i tisdags, fast jag kommer inte att orka jogga och mycket power kommer kanske inte heller att finnas i mina ben och armar så det kanske blir en promenad bara, men röra på mig borde jag göra oavsett.

Först ska jag dock ta en huvudvärkstablett och äta lunch, samt fundera lite på vad jag ska klä ut mig till när vi ska på ett 30-års kalas med tema idrott ikväll...