Vårruset 2012

Redan på tunnelbanan märkte man att något var på gång i Stockholm. Helt fulla vagnar som tvingade många att vänta på nästa tåg vid varje station mellan Centralen och Universitetet. Och vid tunnelbaneuppgången väntade många på sina lagkamrater:

Efter att jag hittade mina, gick på toa och förberedde mig för årets första lopp, gick jag mot den tredje startgruppen. Men när det var dags att gå fram till startlinjen släppte de inte fram alla som ville starta där utan många av oss hamnade i grupp fyra. Tråkigt var det att vänta, men vad kunde man göra?

Till slut startade jag Runkeeper och pulsklockan kl 19:18. Första kilometern var långsammast som vanligt. Det var så mycket folk och det blev så trångt, att det inte gick att springa i början och snabbare än 7:16 min/km gick det inte att ta sig fram de första 1000 metrarna. 

Men sedan hittade jag ett tempo som kändes som att jag skulle kunna hålla hela vägen. Det var inte lika snabbt som förra året och hjärnan hade kanske velat pressa mig lite mer, men jag lyssnade på min kropp som gillade farten och försökte hålla mig till den. Det gjorde att jag kunde hålla nästan samma tempo hela vägen in i mål:

Och i mål kom jag faktiskt efter 5,02 km trots att det i tävlingsinformationen står att banan är bara 4850 m. Jag tycker att det är jättebra att det är hela 5 km man springer. 

Jag önskar att jag kunde lära mig att springa snabbare och någon gång hoppas jag kunna komma under 6:00 min/km, men jag gläds åt den jämna farten jag hade idag och att jag klarade att springa hela tiden trots någon uppförsbacke och många deltagare som gick mitt på vägen som gjorde att jag var tvungen att sicksacka hela tiden. Snitthastighet 8:88 km/h, avg. pace 6:45 min/km visade statistiken. Klockan registrerade en maxpuls på 205 och en snittpuls på 160, samt en kaloriförbrukning på 526 kcal.

Efter målgång letade jag upp Veronica, hennes kompis Fia och min klasskamrat Kersti och vi väntade in resten av laget, Veronicas mamma och moster som valde att gå sträckan. Vi passade också på att ta några kort med våra medaljer:

Fia, Veronica och Kersti

Veronica och jag

Jag och min medalj

När alla var samlade, var det dags för picknicken som vi som anmälde oss i ett lag (som många andra) fick hämta ut efter loppet. Trots att vi bytte om till torra kläder efter tävlingen blev det snabbt kallt, så efter att vi ätit upp allt, packade vi ihop våra grejer och begav oss hemåt. Innan vi sa hej då, sa vi dock att vi skulle göra om det här nästa år. Det var ju kul i år så varför skulle vi missa Vårruset 2013?