Men det värsta var att hela tiden höra att jag hade sprungit
0,0 km fast jag visste att det inte stämde. Som tur var visade pulsklockan sig
vara samarbetsvillig och med hjälp av kilometerskyltarna längs banan kunde jag
också få en ungefärlig tid för varje kilometer.
Det visade sig att jag inte lyckades bygga upp loppet lika
bra som Vårruset eftersom efter en snabb start gick det långsammare för varje
tusen meter. Det berodde delvis på att jag fick typ kramp i magen efter 3 km,
men också på att höger knä kändes lite trött idag. Men en erfarenhet rikare är
jag...
Väl hemma när jag matade in tidsinformation från klockan på
Runkeepers hemsida där även loppets karta fanns med kunde jag konstatera att
jag faktiskt sprang snabbt idag. Ungefär 9,23 km/h hade jag som snitthastighet vilket
betyder ett tempo på 6:30 min/km. Visserligen gick det snabbare för andra
(Veronica var grymt duktig idag – 5:18 min/km), men för mig är detta tempo
riktigt bra och 15 sekunder snabbare än på Vårruset. Kul att se! För att klara av den högre farten, behövde hjärtat arbeta hårt: snittpuls 167, maxpuls 193. Kaloriförbrukningen blev också hög: 554 kcal.
Efter en god picknick under vilken vi kunde ta fina bilder
på både på oss själva och den vackra himlen, begav vi oss hem.
Självklart var det många som ville åka med de extra bussarna
till Karlaplan, men V och jag bestämde oss för att gå från Djurgårdsbrunn till
Djurgårdsbron, en sträcka på ungefär 2,2 km varav sista 100 fick vi springa för
att hinna med spårvagnen till Sergels torg. Där såg vi att vi hade 9 minuter
kvar tills tåget skulle gå och kände att det inte var någon idé att stressa, vi
skulle inte hinna... Men när vi hade kommit upp till gången mellan tunnelbanan
och pendeltåget hade vi fortfarande 2 minuter kvar och vi hade en känsla av att
vi ändå kunde hinna. Tack vare en snabb spurt hann gjorde vi det också, skönt!
Med oss fick vi, precis som alla andra en medalj och en T-shirt
med Blodomloppets logga, och eftersom vi båda är blodgivare fick vi även en
extra gåva. En fodral som man kan ha på armen för att kunna ta med sig mobilen/mp3-spelaren.
Det passar min smartphone perfekt och är något jag verkligen kommer att kunna
använda under sommaren då jag ibland inte har någon ficka att ha mobilen i när
jag är ute och rör på mig.
En kort utvärdering av loppet försöker jag skriva imorgon, men nu måste
jag lägga mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar