Men innan vi började passet fick jag veta av instruktören
att Nybörjar-running riktar sig mot dem som verkligen är nybörjare, som kanske
bara klarar av att springa i några minuter, eventuellt i en kilometer. Han
förklarade också att har man sprungit 5 km utan att stanna kan man våga sig på ”Lidingö”-passet
vilket naturligtvis är tuffare i och med att man kör backträning och
intervaller, men kan anpassas efter individerna.
Anpassa gjorde vi idag på Nybörjar-passet också och eftersom jag var den enda
deltagaren så var det min nivå vi rättade oss efter. Vi
började med att jogga längs kanalen tills vi kom till en backe vid Mälarbron.
Den gick vi uppför för att inte pressa kroppen för mycket, något som jag
definitivt kommer att behöva tänka på efter Ungern-semestern. Under vistelsen i hemlandet kommer jag givetvis att
fortsätta följa programmet, men det finns inte många backar i staden
jag kommer ifrån, så väl tillbaka i backiga Södertälje blir jag tvungen att
sakta låta kroppen vänja sig vid backarna igen efter semestern.
När vi hade kommit upp i backen fortsatte vi att springa,
först utför sedan på en plattare sträcka tills vi hade sprungit lite drygt 2
kilometer. Då vände vi tillbaka och sprang tillbaka till backen. Där visade R
några dynamiska stretchövningar som kan vara bra att komma ihåg. Vi pratade en
del under hela passet, fast det var mest R som pratade eftersom jag hade så hög
puls... hehe :o) Men det berodde faktiskt på att vi höll ett bra tempo: 6:08
min/km under första kilometern, 6:37 under den andra och 6:15 under den tredje.
Jag blev påmind om att lyfta upp blicken och höfterna, samt
att försöka njuta av omgivningen och tänka på annat när jag börjar känna att
det börjar bli jobbigt... lättare sagt än gjort, men säkert något man kan öva
sig till.
Uppför backen fick jag lära mig tre löpstegs övningar. Den
första handlade om att skjuta ifrån med vaderna som definitivt kommer att ge
träningsvärk till imorgon. På andra övningen fortsatte vi träna vaderna men vi
drog också upp knäna och jobbade intensivt med armarna. Den sista övningen gick
ut på att sparka sig i rumpan utan att böja sig vare sig framåt eller bakåt.
Och medan man gjorde det skulle man höra ett specifikt ljud från marken och
fötterna för att veta att man arbetar rätt. Övningarna kan man lägga in i sina
pass, men alla tre fungerar även som bra uppvärmning innan man ger sig ut på
något lopp.
Så fort vi var uppe på toppen var det ”bara” att springa
tillbaka till Sydpoolen. Men det var tungt. Jag var rätt trött, men tacksam för
att R försökte distrahera mig så att jag inte fokuserade på det jobbiga. Fjärde
kilometern blev den långsammaste (8:59 min/km) dels pga tröttheten men även pga
teknikträning som ju inte gick snabbt, det handlade om att ta korta steg (iofs
snabbt) som ju gjorde att man inte kom framåt i någon jättefart.
Sista 600 meterna gick snabbare än fjärde kilometern: 7:35
min/km var tempot. När vi hade slutat springa gick vi lite till för att varva
ner. Något som R rekommenderar för varje pass: avsluta med lite lugnare jogging
eller promenad innan man börjar stretcha.
Själva löpdelen av passet varade i 32 minuter och 38
sekunder. Sedan avslutade vi med en ordentlig stretch. Vi tog god tid på oss
vilket jag uppskattade. Intressant var att min puls var hög även under
stretchen vilket måste ha berott på att hjärtat fick en riktig utmaning under
detta pass. Pulsklockan stängde jag av efter 48 minuter och då kunde jag
konstatera en maxpuls på 200, en medelpuls på 156 och en kaloriförbrukning på
652 kcal.
Passet var givande på flera sätt och jag är verkligen
glad över att jag äntligen kunde vara med!
Ja, vad kul att du äntligen fick till det o kunde ta dig dit. Det verkade ju ha varit en riktig fullträff! Det verkar som R gav dig en del att jobba på också. :) /kram Mia
SvaraRadera