Ångest

I måndagskväll när jag hade lämnat in projektet kunde jag inte tänka annat än att det var skönt att kunna släppa det. När jag igår morse klev in i rummet där vi skulle ha slutkritiken kändes det allt annat än skönt. Jag var inte nöjd.

Själva idén med projektet var bra, analyserna och diagrammen, samt planen var genomtänkta och fint gjorda. Men när jag tittade på min sektion blev jag ledsen, den såg dålig ut. Inte bara formen på huset kände jag mig besviken på utan även vilken skillnad det var mellan den vackra planen och sektionen som inte alls höll samma mått.

Från att jag såg planscherna hänga där på väggen igår morse har jag haft en klump i magen. Jag kan inte lägga in projektet i min portfölj som den ser ut just nu. Jag måste ta några dagar i januari innan skolan kör igång igen och rita om sektionen. Dessutom vill jag göra ett snyggt exteriörperspektiv också.

Efter att ha haft kritik skulle jag inte bli förvånad om även mina lärare tyckte att jag borde göra det. Men det är för min egen skull och har jag fina projekt i min portfölj blir det lättare att få jobb sedan. Så det är inte själva arbetet jag kommer att behöva lägga ner på sektionen och perspektivet som stör mig utan känslan i magtrakten.

Jag vaknade kl 6 idag (trots att jag inte hade ställt någon klocka) och det enda jag kunde tänka på var de två sakerna som ska göras om. Men jag vill inte tänka på dem. Nu vill jag bara njuta av ledigheten och så kommer jag att hinna förbättra projektet i första veckan i januari. Varför kan inte min hjärna släppa det? Eller är det mitt samvete som ger mig ångest? Vad kan jag göra med känslan?

Efter en halvtimme lyckades jag somna om och sov i ytterligare tre timmar men jag har fortfarande svårt för att tänka på annat än skolan. Jag vill släppa det... måste slappna av. Jag borde kanske byta ut kvällens planerade julspinning mot en yogaklass...hm.