Svag/stark

När jag lämnade skolan idag var jag tvungen att avboka passet (Indoor Bootcamp) som jag  var inbokad på för jag kände att jag behövde komma hem och lägga upp benen en stund innan jag skulle träna. Jag bokade in mig på nästa pass istället: Cirkel.

På tåget somnade jag sedan. När jag öppnade ögonen var tåget helt tomt och de hade släckt. Inte en människa syntes till i vagnen och jag började oroligt kolla runt för att se var jag hade hamnat. Hoppades att det inte skulla vara Märsta...

Som tur var var jag i Östertälje, så jag tog min ryggsäck, klev av snabbt och hann till och med till bussen som gick till centrum. Min energinivå sjunker verkligen till noll så fort jag sätter mig på tåget.

När jag klev in i lägenheten bestämde mig för att avboka cirkelpasset, kände att jag inte hade någon ork. Samtidigt var jag förbannad på mig själv. Tänkte på andra som orkar med jobb och barn och träning, eller skola och barn och träning, eller skola och jobb samtidigt och så. Jag blev så besviken på mig själv för att jag gav upp så lätt att jag ångrade mig och bokade in mig på passet igen, tog på mig träningskläderna och gick iväg till Sydpoolen.

Vilket bra beslut! Man måste oftast hitta bara lite kraft för att ta sig till träningen för väl där kommer man alltid att ge järnet. Jag brukar i alla fall göra det. Så var det idag också. Ett riktigt bra pass blev det och jag kände mig stark och motiverad. Jag gav allt på varje station och svetten rann efter bara några minuter.

Pulsen var uppe på 226 någon gång under passet och i snitt hade jag 152 i puls. Inte konstigt att kaloriförbrukningen landade på hela 764 kcal. Jag är nöjd framför allt med att jag övertalade mig själv att gå och träna. Klassen var väldigt rolig.

Nu kan jag varva ner och vänta på att min man ska komma hem från sin träning... För sex år sedan väntade faktiskt han på mig på flygplatsen. Det var då jag flyttade till Sverige för vår skull. Kärlek! ;o)