Tiden går fort

Jag åt middag med Katarina ikväll. Både hon och jag var förvånade över att en hel månad har gått sedan vi senast träffades. Det var när vi sprang iForm-loppet i Sundbyberg. Jag undrar verkligen vart alla dessa dagar har tagit vägen... Nu kunde vi i alla fall sitta ner och prata lite. Väldigt trevligt! 

När jag kom hem skulle jag hänga träningskläderna på tork. Istället öppnade jag Skype och ringde hem till Ungern. Mamma var hemma och svarade på en gång. Det var så roligt att se och höra henne att när vi avslutade samtalet och jag tittade på klockan visade det sig att vi hade pratat i en timme. Otroligt!

Efter denna kväll måste jag konstatera en sak: ibland går tiden väldigt fort. Brukar Ni också känna så?